Jag måste bara få berätta det här genom att skriva det här, för dig som läser där här inlägget. Det är viktigt. 

När jag och pappa körde till skolan här i veckan så stannade vi vid ett rödljus. Jag tittade åt höger och ser hur en man i rullstol försöker ta sig fram till en resturang som heter Sagami. Mannen bokstavligen kastar och gräver bort snön han har runt sig, för han kommer inte vidare. Han körde fast och sträckte sig ner mot marken för att försöka ta sig loss. Jag kände mig otroligt maktlös där jag satt i bilen, jag ville gå ut och hjälpa honom. Men jag och pappa låg i mittersta filen av 3 och det hade varit farligt om jag hade stigit ur bilen mitt i bilkön. 

Sedan ser jag att de vid övergångsstället får grönt och jag tänker att det var tur för då kan de hjälpa mannen i rullstolen. Men de går bara förbi honom! Kan du förstå?

Tänk känslan att bokstavligen köra fast och att inte kunna ens komma framåt. Då dessutom folk sitter i sina bilar på väg dit de ska och folk går förbi dig utan att hjälpa. Vad är medmänsklighet?!

Det kändes så fel och orättvist att han skulle behöva kämpa sådär och att ingen annan människa hjälpte honom! Det skar i hjärtat att se. Han kollade inte ens runt sig för att se om någon kom och hjälpte honom, han var nog van vid det laget att folk faktiskt inte bryr sig om du är rullstolsburen och inte tar dig fram där du vill. Förstå värdet i att kunna gå vart man vill, utan att behöva vara rädd och nervös för att man ska göra bort sig eller att man nte kan ta sig fram. Jag tänkte på den här mannen resten av dagen och är fortfarande lika förbannad på människorna som bara gick förbi. Det är inte okej.