Vilken dag.

Det har verkligen varit one hell of a day. Hela veckan har varit som ett stort frågetecken. Jag har nämligen funderat på att byta program från natur till samhälls. Jag var på två prasodagar på Draggen men det var absolut inget för mig. Midgårdsskolan är skolan för mig. Jag hör hemma där. Det kändes väldigt motigt att behöva byta klass eftersom jag hittade rätt direkt, min klass är helt underbar. Jag hade så tur. Jag kände det redan från början. Men nu är det bestämt. Efter många om och men så ska jag byta till samhällsklassen på Midgård. Men det känns jättebra för att jag fick ju i alla fall stanna på skolan och det var ju det viktigaste. Det kommer bli rena semestern att ha matte 1b!
Jag kommer sakna min klass, för även om vi syns på rasterna så blir det så speciellt när man går i samma klass eftersom man ses hela tiden. Men som sagt jag fick ändå möjligheten att få vara två eller tre klassrum ifrån och det är ju fantastiskt! Dagen har varit omtumlande, jag var tvungen att säga hejdå till lärare och klasskompisar. Jag har haft fantastiska lärare som har varit så snälla mot mig och har stöttat mig. Jag är så glad att jag prövade på natur ändå, för jag hade ju aldrig vetat annars hur det var. Jag har inte stängt alla dörrar bara för att jag byter, det finns alltid en till att öppna.
Den klass som jag nu ska börja i verkar bra! Det sa i alla fall en lärare till mig och eftersom 2 av de hejjade på mig idag kunde jag åka hem och känna mig glad. Jag kämpade för min sak, fast jag tvivlade på att det skulle lösa sig. Men det gjorde det ju!
Jag hade flera värdefulla samtal. Komplimangerna jag fick är jag så otroligt glad och lättat över att få höra. Jag underskattar mig själv, tror att jag är sämre än vad jag egentligen är. Det är dumt! Det måste jag ändra på.

Man kan inte ge upp, man måste fortsätta tro på att det kommer komma en lösning. Man får kämpa för sin sak.



Kommentarer

Design by: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0