Nu ska jag berätta något fint.
Det pirrar i min mage nu för tiden. Jag har nämligen betraktat något fint. Jag såg en pojke på stan och han såg mig i ögonen. Det kanske låter fånigt, men det är det inte. Det är härligt. Jag avgudar sättet han rör sig på och håller händerna i sidorna. Det gick bra idag. Rullade på riktigt fint.
Pojken har fina blåa ögon, jag som aldrig tänker på ögonen egentligen. Tydliga käkben och en massa humor verkar det som. Skön stil och en mycket färg. Jag hoppas hela tiden på att han ska dyka upp från ingenstans. Lite smått för stor för mig, men ändå. Pojken är fin.
Kommentarer
Trackback
