Löööövely.

Igår var det den bästa kvällen på länge. Jag, timpan, modern och mormodern fick äntligen träffa de käraste Blomqvistarna. Kicki, Emma, Linda, Johanna och Kate. Vi träffade också Emmas bästa kompis och hennes mamma som var väldigt trevliga. Vi myste i deras varma hus och åt fika och umgicks ända tills ögonen höll på att slå igen för oss allihopa. Jag kom dit med lite inspiration efter en lång och dryg skolvecka och åkte hem med hur mycket inspiration som helst.

Jag pratade mycket med Kicki och lyssnade på hennes historier om sånt hon varit med om och det var helt fantastiskt. Så intressant! Jag blev riktigt imponerad över att höra hennes historier eftersom jag aldrig hade hört dom förut . Jag blir så glad av att lyssna och prata med Kicki, hon är så härlig. Hon inspirerar mig nå så jävulskt. Hon är en otroligt stark kvinna och jag har aldrig mött någon liknande. Hon är hur positiv som helst och har världens livsglädje. Helt enkelt en sån människa som man skulle vilja tillbringa mycket tid med. Kicki känns som en sån person som klarar allt. Hon har det i sig.

Emma, Linda, Kate, Viktor, Johanna och Elin satt och såg hocky och var lika spända som små barn på julafton och skrek direkt när det blev mål för motståndarlaget. Det är faktiskt helt otroligt hur mycket familjen Blomqvist berör och hur mycket kärlek de ger och glädje de utstrålar. Man kan ju milt sagt säga att Kicki och Mats lyckats bra. De har fått tre fina, snälla, glada och grymt härliga döttrar som man alltid ser fram emot att träffa. Hela vägen hem tänkte jag på att det är otroligt att det finns så fina människor i världen. Tack för att ni finns.

Kram Paulina.