Idag såg jag Tusen gånger starkare med mamma. Vi satt i timpas rum med en liten skål godis i varandras sällskap. Det var jätttemysigt. Jag har läst boken och var skitspänd på att se filmen. Jag älskar boken och beundrar en av huvudpersonerna Saga så mycket! När vi såg filmen fick jag jättemycket inspiration och jag blir alltid så kämparglad när jag ser mentalt starka människor på tv.

Filmen handlar om en klass som är väldigt spretig och killarna tar alldeles för mycket plats och tjejerna låter dom göra det. Till slut börjar en ny tjej i klassen, Saga. Redan från första dagen gör hon ett gott intryck på både lärare och hennes nya klasskamrater. Saga ser hur galet de beter sig i skolan som hon just börjat i: killarna avbryter tjejerna som fått ordet, dom stampar på tjejerna på idrotten, lärarna ger bara killarna ordet på lektionerna och Saga är den som försöker bryta mönstret. Men då får såklart hon skit av det och blir kallad "skolans polis" då istället.

Den här filmen var skitbra, jag ville aldrig att den skulle ta slut. Samtidigt blir jag jävligt förbannad när jag sitter och ser sånt där för att det är precis sådär på riktigt i skolan. Killarna får till och med ropa ut själsord i klassrummet till tjejerna eller till varann utan att lärarna reagerar och gör någonting. Ingen vågar ta tag i problemet. Jag beundrar verkligen karaktären Saga för hon vågar stå emot! Det ser man inte ofta i verkligheten, tyvärr. Filmen är verkligen värd att se och den borde verkligen visas i skolan för att alla ska bli uppmärksamma. Både lärare och elever. Jag blir faktiskt riktigt arg när jag tänker på att de allra viktigaste frågorna både i livet och i skolan: hur man mår och hur det är, inte alls tas upp i skolan! I alla fall inte i min. Det är ju så viktigt nu speciellt i tonåren då alla kämpar med tusen olika saker samtidigt!

Fan, vi måste ta bättre hand om varandra!!