När du vet att du har en familj eller en vän eller någon som alltid stöttar dig och finns där. Någon som verkligen alltid kommer att finnas där. Om man har någon sån, borde inte man vara nöjd då? Det borde vara allt som egentligen betyder något. Det är det också. Någon som skulle backa upp dig när ingen annan gör det; någon som försöker få dig på bättre humör när du inte är glad alls; någon som aldrig lessnar på vad du än säger oavsett om du sagt det tusen gånger; någon som tycker du är perfekt även fast någon sån inte existerar. När du vet vad du har att komma hem till, eller att du ens har något att komma hem till. Att du har ett hem. Att du alltid har någon. Oavsett om det är en mamma, en pappa, ett syskon, en kompis eller en mormor, så finns det alltid någon där för dig. De gångerna man är som lyckligast är oftast med någon annan. Man delar sin glädje med någon. Det finns människor som inte vänjer sig vid att vara vid dig, som inte tar något förgivet. Och när du har insett att du har en sån, bara en enda, då vet du att du har redan allt du behöver.