Jag tänker mycket. Funderar på allt mellan himmel och jord. Och jag har kommit på att det är svårt att lyssna på sig själv. Man kan säga så mycket bra till andra som hjälper dom att komma ur svåra perioder, medans man själv försöker säga att det kommer ordna sig. Men man har alltid samma inställning: det kommer det inte. Man kan försöka tänka att nästa gång gång säger någon idiotisk kommentar om en själv, att man inte ska ta åt sig. Men man kanske blir ledsen och tar illa upp. Fast enligt mig så blir man bara starkare av sånt. Så är det med mig i alla fall, jag är en stark person och blir bara starkare och starkare genom det som är menat att få mig att må dåligt. Det låter hemskt, men när någon sagt något dumt till mig så blir det ändå något bra av det i slutändan eftersom jag ser hur andra människor behandlar de runtomkring sig och lär mig av det, att jag inte ska bli som de. Jag vill dö som en lycklig och en bra människa. Jag har redan levt ett underbart liv och har redan i livet lärt mig mycket. Mina föräldrar är nog en stor del av den jag är, jag ser upp till dom väldigt mycket och älskar dem mer än något annat. (L) De är inte som några andra föräldrar! Och nu tänker ni säkert: men så säger ju alla! Men mina föräldrar är verkligen speciella, det vet jag och om de inte är speciella för andra så är de det för mig! :) Mina syskon betyder så mycket för mig och jag älskar mina två bröder. De säger saker som ingen annan skulle kunna mena lika mycket som de. De är absolut obeskrivligt bra. Jag leker med min minsta lillebror, och tycker att det är hur roligt som helst. Jag tror ibland att jag har lika kul som han. Jag mår bra av att tänka, men ibland också dåligt eftersom jag kan bli så berörd av mina egna tankar att jag kan bli ledsen också. Jag brukar tänka på folk som inte har det lika bra som vi i Sverige t.ex, eller människor som har en sjukdom dom aldrig kan komma sig ur, och då mår jag lite dåligt och tycker att det känns som att jag inte tar vara på livet. Men jag är alltid tacksam över det jag har, och jag vill tacka alla mina vänner som kan känna sig berörda när jag säger att jag vill tacka de vänner som stöttar mig och får mig att må bra. Min familj går aldrig att tacka nog. Jag kommer alltid älska mina nära och kära och jag tycker att man ska vara tacksam över det man har, leva livet utan ånger och att älskar de som är bra för en och förlåta de som inte är det. Jag hoppas att någon av er ute i världen som läser min blogg ska kunna relatera till allt jag känner och att ni ska må lika bra som jag gör av att bara vara sig själv! Kram!