Gårdagen var en annorlunda dag. Tim fyllde 13 år och vädret var fint och det var jättehärligt. Men tidigt på morgonen fick vi ett telefonsamtal från en vän som berättade att hela deras hus brunnit ner till grunden. Jag fick jätteont i magen och mådde så dåligt för deras skull. En hel familj fick kämpa för sitt liv mot röken, elden och värmen. Det är riktigt hemskt och jag tror inte man någonsin kommer att förstå. Sedan undrar man också: är det slumpen? Hur är det möjligt? Är detta alltså någons verklighet? Jag blir fortfarande förvånad när man pratar om det. Vi satt på deras veranda och myste i solen och hade jättetrevligt, några timmar senare är det inget kvar och vi fick börja prata om huset som något som inte längre existerade. Vi var på vippen av att sova över och hade själv kunnat vara med om detta tillsammans med våra vänner. Det är helt overkligt och jag bryr mig. Stora kolbitar, frysen och kylen missfärgade av hettan och elden var det enda som var kvar igår när vi åkte dit. Det var inget kvar där förutom brandsläckaren som mannen i huset försökt släcka elden med och några skelett från ett par stolar. Något som däremot var helt och rent var mammans rosa foppatofflor som precis kommit undan lågorna. Det blev riktiga kontraster när man såg dom i röran av svart kol. Riktigt hemskt också att man var tvungen att tänka: helvetets vilken tur att det inte är kvar någon där inne... Satan vilken tankeställare och en riktigt förjävlig händelse för familjen. Dom hade bara tur som överlevde. Ett mirakel. Jag känner med familjen och har inte den blekaste över hur hemskt det måste vara. Pappan i huset brände sig riktigt rejält och skar upp händer och fötter på glas och i elden. Han är en av de snällaste människorna jag känner och han vill alltid bara gott. Så levnadsglad och positiv. Så man kan ju säga att det inte kunde ha drabbat någon snällare.. Men jag tänker på det hela tiden och hoppas att allt kommer lösa sig till slut.

Det här kan hända vem som helst. Kolla för er egen skull att ni har fungerande brandvarnare, brandstegar och en möjlighet att ta er ut om det börjar brinna. Riskera inte livet för att rädda huset, rädda dig själv och dina syskon/barn/alla levande och skit i alla grejer. Det enda som spelar någon roll är att alla kommer ut. Ingen får lämnas kvar. Nu hoppas jag för guds skull alla tänker en extra gång innan man tjaffsar över vem som ska ta ut soporna och när man skriker och tjaffsar över sånt som bara är onödigt och tar ens värdefulla tid. Livet varar inte för alltid, ta vara på tiden. Tänk på att släcka alla ljus, kolla en extra gång och ännu en. Man får försöka sätta allt i perspektiv och tänka på hur snabbt livet kan ändras och att vi inte är odödliga.

(bild från branden)