Jag hade en helt fantastisk kväll igår. Det började med att jag tog moppen till Cajsa, jag hann tappa bort mig och komma på vart hon bodde. Jag körde runt på Ålidhem och letade fast jag visste att det inte var där. Haha. Sedan kom jag på hur jag skulle köra för att komma till hennes väg och då gjorde jag det. Jag for i bara skinnjackan, jeans och sneakers. Det var så himla skönt. Jag mådde bra av att få krypa ur de tjocka lager jag alltid brukar ha på mig.

Jag kom fram till Cajsa, ringde och sa att jag var där och hon var på g. Vi tog på oss hjälmarna medan solen försiktigt sken bland alla husen. Sedan körde vi iväg. Cajsa var skittaggad på att åka moppe vilket gjorde det ännu roligare att skjutsa henne. Vi körde genom korsningar och runda rondeller. Det luktade grillat i luften, som man ofta känner lukten av på sommaren.

När vi väl var på grisbacka skulle Cajsa guida oss till Adam. Det var en massa ombyggnationer så vi chansade liksom på vilka väggar vi trodde vi skulle köra. En man stoppade oss med röd flag (who does that?! XD) och sa att vi inte kunde köra på den vägen för att det var enkelriktat. Jag sa: "då backar vi!". När vi sedan skulle köra iväg säger mannen: "nää, jag bara skojjar.". Så då körde vi den vägen i alla fall, hehe. Cajsa förstod att vi var på rätt väg och vi kom fram till Adams hus.

Det var varmt ute och till och med vinden utstrålade värme, så då bestämde vi oss för att ta med oss plugget och sätta oss i lekparken. Saft och datorer fick följa med. Det var inte helt fel kan jag säga. Det var riktigt härligt. Vi jobbade sinsemellan, men hade för det mesta bara väldigt roligt. Jag skrattade mer än vad jag gjort på länge. Det kändes väldigt avslappnat och naturligt att sitta där i lekparken med solen i ryggen med dessa två människor.

När det blev lite kallare så gick vi in för att fortsätta jobba. Det gick väll lite sisådär... Haha, vi hade helt enkelt för trevligt tillsammans! Adams undulat kvittrade nere i vardagsrummet och gitarren plockades fram. Jag vet inte hur längesen det var jag hörde någon spela och inte heller hur länge sedan det var jag spelade. Adam visade sig i alla fall vara en master på gitarr. Riktigt duktig. Både jag och Cajsa satt där, mittemot honom, och lyssnade och kollade på när fingrarna flyttade sig längs banden. Det var jättefint.

Flera gånger under kvällen så sade jag och Cajsa att vi var tvungna att åka hem, men vi tog som aldrig tag i det. Det var så himla härligt att bara sitta där och lyssna på när Adam spelade. Det var stillsamt och lungt. I flera timmar satt vi där och gjorde detta. Spelade gitarr och lyssnade på Adam, kollade lite på power-pointen till vårat arbete och pratade. Det var en underbar kväll och jag mådde så bra!

Upprymda for jag och Cajsa sedan hem med moppen igen, lite innan tolvslaget. Så mysigt.