Året börjar gå mot sitt slut... Det känns helt sjukt att jag funnits i sjutton hela år. Jag känner mig faktiskt inte så stor, men ändå så märks det att jag är mitt i livet. Det är så mycket som pågår - både runtikring mig och i mig. Tankarna är fylld med allt från vem jag är, till vem jag vill vara och vad jag vill göra med mitt liv. Jag hade velat att min tid var obegränsad, men om jag hade ett oändligt liv så hade man ju inte uppskattat det lika mycket. Jag försöker ta vara på dagarna så gott det går, man har ingen tid att förlora! Det är jobbigt att tänka att man en dag kommer att försvinna, men då den dagen kommer vill jag känna mig nöjd med det jag upplevt, åstadkommit och hur jag levt mitt liv. 

 

Just nu sitter jag och går igenom alla kort jag har på datorn eftersom jag ska rensa bort de suddiga och dåliga fotona. Jag sitter bara och tänker gång på gång vilket fantastiskt liv jag har haft hittils! Det är så otroligt... Jag har massa fina människor runt mig, en helt underbar familj där jag oavsett vad alltid blir stöttad och uppskattad, min bästa kompis Linda som jag kan psyka runt med och vara totalt mig själv med, vänner från både natur och samhälls som jag tycker mycket om, nya kompisar som redan vet hur konstigt pervers jag är och att jag är en motorbrud. Jag träffade en kille för två år sedan, som jag lyckligtvis har kontakten med än idag! Han heter Jesper , bor på Gotland och är en av de härligaste grabbarna jag känner! En kille som verkligen vågar uppskatta!

 

Jag har fått uppleva så mycket av det jag vill fylla mitt liv med och det är jag otroligt tacksam över! Jag är ändå glad över att jag blev som jag blev, tokig som få, men ändå djup & positiv. Alltså åh, mitt liv är fint. ♥