Du. Jag klarar inte av det här längre, mitt ansikte ser inte ut som det gjorde för några veckor sen. Det är helt tomt. Mitt hjärta,, ja det ska vi inte ens prata om. Det finns inte just nu. Jag har tappat hoppet. Det känns som om jag har landa på världens lägsta avgrund och inte kommer att komma upp igen. Såg en bild på dig. Det var då det brast. Jag vill inte klaga på livet, men just nu orkar jag inte mer. Tårarna rinner, sakta men säkert. För att jag alltid ska komma ihåg, hur mycket du betyder.


 Peyton är som jag. Lucas är som han..